Det finns många anledningar till att börja springa med din hund. Utöver att hunden mår bra av att springa får du en träningskompis som drar ut dig i spåret och ser till att du springer oftare och fortare. I denna artikel får du tips på hur du löser de nödvändiga förberedelserna.

Det går sällan som på räls dag ett

Om man söker runt lite på nätet om hur löprundan med hunden blir lyckad hittar man ganska mycket och bra information. En erfarenhet som delas av andra hundlöpare är att det inte går som på räls dag ett och att lyckade löpturer kräver tålmodighet. Det stämmer. Det kan till och med bli lätt komiskt och förvirrat i början men man får inte ge upp. När ni fått det att fungera är det fantastiskt!

1. Börja med korta rundor

Inledningsvis måste hunden få vänja sig vid att ni ska springa i stället för att gå och det gäller därför att ta korta rundor i början. Hunden måste också få sick-sacka lite och lukta runt och den kommer också troligtvis att dra i kopplet. De flesta ”promenad-beteenden” brukar försvinna av sig själva efter ett par rundor men det krävs ytterligare insatser för att det ska bli riktigt bra träning för dig också.

För att ta sig igenom den första perioden är ett tips att springa de kortare rundorna i kvarteret så att du efteråt kan släppa av hunden hemma och fortsätta själv. Om du är en lite mer seriös löpare och din fyrfota amatör skapat tidsbrist får det bli intervaller!

Reflexväst på kvällen och hundbajspåsar är självklara måsten! Likaså broddar om det är snö där du ska springa. Det finns bra löpbroddar!

2. En övertaggad hund

Hunden, särskilt unghunden, är ofta rejält taggad på att ni ska ut och springa. Är du en vanemänniska finns risken att hunden till och med lär sig ditt schema och vet när det är dags. Vargylande vid dörren är dock en härlig motivator att ge sig ut men en alltför taggad hund kan bli ett problem eftersom de flesta löpare vill ta det lite lugnare de första kilometrarna. Det finns alltså en risk för att det blir konflikt och går snett direkt. För att slippa tjurrusa i två kilometer och förstöra rundan krävs ibland lek eller arbete med hunden före passet. Ja, det kan innebära viss tidsbrist för själva löprundan men troligtvis bara den första tiden eftersom hunden lär sig hur du vill ha det efter ett tag. Om du själv tränar lite mer seriöst får det återigen bli ett fartpass om du behövt lägga lite för mycket tid på lek före passet.

Exempel på övningar som fungerar bra inför en löprunda kan nämnas apportövningar, nosework eller andra lydnadsövningar som tröttar ut huvudet på den ivriga hunden.

3. Rasta hunden

Oavsett om ni behövt leka eller inte är en ganska avgörande faktor att hunden får göra av sig innan ni drar i väg. Den rutinen sätter sig snabbt och finns troligtvis redan där eftersom hundar är vana att bli rastade långt innan de är tillräckligt gamla för att få följa med och springa. Det är i alla fall svårt att undvika ofrivilliga stopp under passet om hunden inte fått detta ut världen. Ett tips är att rasta hunden någonstans där du kan slänga påsen före ni börjar springa.

Det finns tyvärr alltid ett visst mått av osäkerhet kring hur hundens mage kommer reagera på löpningen (vilket ju även gäller oss tvåfotade löpare). Ibland visar sig hundens mage inte från sin bästa sida och det blir pauser vare sig man vill eller inte. Ett tips är därför att om du vet att hundens mage krånglar så kan den stanna hemma. Givetvis för hundens egen skull men även för din tränings skull!

4. Val av koppel

Det viktiga valet av koppel och hur det ska fästas i hunden är bland annat beroende av var du vill att hunden ska springa i förhållande till dig och i vilka miljöer du springer. I stadsmiljö (trottoar/cykelväg) och i skogen (elljusspår eller ex. naturreservat) är det vanligt med möten – vilket innefattar att springa i kapp, att springa förbi och att bli omsprungen av andra löpare. Det innebär också möten med såväl kopplade som okopplade hundar. I skogen verkar det dessutom slumpa sig så att söndagsflanörererna står och hänger precis där stigen är som smalast.

För att slippa dra ner på tempot eller i värsta fall stanna helt vid möten är ett tips att ha hunden nära och träna den att springa bredvid dig. För att det ska fungera kan ett kort stumt koppel med klassisk ögla passa bäst. Det hämmar förvisso armpendlingen lite ibland men ger dig samtidigt den kontroll du kan behöva i många olika sammanhang – vilket kommer fördjupas i nästa artikel om själva löpturen, dvs. tips om hur du får din hund att stanna kvar vid din sida, avstå intressanta lukter och andra hundar.

En del löpare väljer ett midjebälte och dragsele med expanderkoppel. Om tanken är att hunden ska springa nära för bästa kontroll är det dock inte säkert att midjebälte fungerar särskilt bra. Och om du vill springa för egen maskin vill du ju inte att hunden drar överhuvudtaget. Terränglöpning där hunden drar löparen, även i upp- och nerförsbacke (canicross), verkar dock vansinnigt kul och om någon av er har tips på hur detta kan appliceras i andra miljöer får ni gärna dela med er.

5. Undvik halsband

Koppling i halsbandet fungerar ofta dåligt eftersom det lätt skapar konflikt. Ett tips är att använda en frontkopplad sele, dvs. att kopplet fästs fram på bogen i stället för på ryggen (likt en sk. VGW-sele). Fördelen med en sådan koppling är att man lättare kan hålla emot och bromsa oavsett kraft hos hunden och den vänds upp mot dig i stället för att dra framåt. En frontkopplad sele kan alltså bli den enskilt viktigaste detaljen för att ni ska få dragfria löpturer. Men det gäller att vara uppmärksam på om hunden ändå fortsätter att dra eftersom den kan bli snedbelastad över tid. Då kanske man måste gå tillbaka i träningen och koppelträna hunden.

Så, för att sammanfatta förberedelserna inför en bra löprunda med hunden krävs att den är rastad, eventuellt lite mentalt uttröttad och att du har förberett koppel, koppling och sele för den miljö du ska springa i.